WeBible

1 - År 172 samlade konung Demetrius sin här och tågade till Medien, i avsikt att där skaffa sig krigsfolk som skulle hjälpa honom i hans strid mot Tryfon.

2 - Då nu Arsaces, konungen i Persien och Medien, fick höra att Demetrius hade trängt in på hans område, sände han ut en av sina hövitsmän för att söka få honom levande i sitt våld.

3 - Denne drog då åstad och slog Demetrius’ här och tog honom själv till fånga och förde honom till Arsaces. Och han satte honom i fängsligt förvar.

4 - Judeen hade nu ro, så länge Simon levde. Han sökte sitt folks bästa, och hans makt och hans ära behagade dem väl under hela hans livstid.

5 - Till alla hans andra ärorika gärningar kom ock att han vann Joppe till hamnstad och därmed skaffade en infartsort för öarna i havet.

6 - Han utvidgade gränserna åt sitt folk och höll landet under sitt välde.

7 - Han förde många tillbaka hem ur deras fångenskap och blev herre över Gasara och Betsura och borgen. Han skaffade bort allt orent ur denna; och ingen fanns, som kunde stå honom emot.

8 - Man odlade sin jord i trygghet, och jorden gav sin gröda, och träden på marken buro sin frukt.

9 - Gamla män sutto på gatorna, alla samtalade de om allmänt väl, och de unga iförde sig krigarskrudens ståt.

10 - Han försåg städerna med födoämnen och utrustade dem med försvarsmedel; ja, ryktet om hans ära nådde till jordens ända.

11 - Han skaffade fred åt landet, och Israel fröjdade sig storligen;

12 - envar satt under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen fanns, som förskräckte dem.

13 - Ingen stridde vidare mot dem i landet, och konungarna blevo i grund slagna på den tiden.

14 - Han styrkte alla betryckta bland sitt folk, han var en ivrare för lagen och tillintetgjorde alla avfällingar och ogärningsmän.

15 - Han smyckade helgedomen härligt och ökade antalet av helgedomens kärl.

16 - När det blev känt i Rom att Jonatan var död, och likaså i Sparta, blevo de uppfyllda av stor bedrövelse.

17 - Men när de fingo höra att hans broder Simon hade blivit överstepräst efter honom och nu rådde över landet och dess städer,

18 - skrevo de till honom på koppartavlor, för att med honom förnya den vänskap och det förbund som de hade ingått med hans bröder Judas och Jonatan.

19 - Och denna skrivelse lästes upp inför menigheten i Jerusalem.

20 - Så lyder avskriften av det brev som spartanerna sände: »Spartanernas styresmän och stad hälsa översteprästen Simon och de äldste och prästerna och det övriga judiska folket, sina bröder.

21 - De sändebud som I haven skickat till vårt folk hava förtäljt för oss om eder ära och berömmelse, och vi hava glatt oss över deras ankomst.

22 - Och vi hava, angående det som de anförde, bland folkbesluten upptecknat följande: ’Numenius, Antiokus’ son, och Antipater, Jasons son, judarnas sändebud, hava kommit till oss för att förnya vänskapen med oss.

23 - Och folket har funnit för gott att taga emot dessa män med all heder och att införa en uppteckning av deras framställning bland de offentliga statshandlingarna, för att det spartanska folket skall bevara detta i minnet.' Och en avskrift härav sända vi härmed till översteprästen Simon.»

24 - Därefter sände Simon åstad Numenius till Rom med en stor sköld av guld, som vägde ett tusen minor, för att bekräfta förbundet med romarna.

25 - När folket fick höra om allt detta, sade de: »Varmed skola vi bevisa Simon och hans söner vår tacksamhet?

26 - Han har ju stått fast, såsom ock hans bröder och hela hans faders hus, och de hava stritt mot Israels fiender och fördrivit dem; och de hava befäst dess frihet.» Så läto de då inrista en inskrift på koppartavlor, som de satte upp på pelare på Sions berg.

27 - Och detta är vad som stod i denna inskrift: »På adertonde dagen i månaden Elul av år 172, som är det tredje året under den store översteprästen Simon, Saramel,

28 - har vid en stor församling av prästerna och folket och folkets hövitsmän och landets äldste följande blivit kungjort för oss.

29 - Eftersom landet så ofta har varit utsatt för krig, hava Simon, Mattatias' son, en ättling av Joaribs söner, och hans bröder givit sig själva i faran och satt sig till motvärn mot sitt folks fiender, för att deras helgedom och lagen skulle äga bestånd, och de hava förvärvat stor ära åt sitt folk.

30 - När nu Jonatan, sedan han hade slutit deras folk tillsammans och blivit deras överstepräst, hade samlats till sina fäder,

31 - ville deras fiender infalla i deras land för att ödelägga det och för att räcka ut sina händer mot deras helgedom.

32 - Då stod Simon upp och stridde för sitt folk och gav ut mycket penningar av egna medel och försåg sitt folks stridsmän med vapen och gav dem sold.

33 - Och han befäste städerna i Judeen, så ock Betsura vid Judeens gräns, varest fienderna förut hade haft sina förråd av vapen, och lade där in judar såsom be- sättning.

34 - Han befäste ock Joppe vid havet och Gasara vid Asotus' gräns, varest fienderna förut hade bott, och lät judar bosätta sig där. Och allt som var behövligt för deras underhåll lade han in i dessa städer.

35 - När folket nu besinnade Simons trofasthet och tänkte på vilken ära han hade föresatt sig att förvärva åt sitt folk, satte de honom till sin furste och överstepräst, därför att han hade utfört allt detta, och därför att han ständigt hade bevisat en så stor rättrådighet och trofasthet mot sina landsmän, och eftersom han hade strävat efter att på allt sätt upphöja sitt folk.

36 - Och i hans tid lyckades det att under hans ledning utdriva hedningarna ur landet, och särskilt dem som bodde i Davids stad, i Jerusalem, vilka där hade gjort sig en borg, varifrån de plägade göra strövtåg, så att de besmittade platsen omkring helgedomen och svårt kränkte dess helighet.

37 - Och han lät judar bosätta sig i den och befäste den ytterligare, för att så bereda landet och staden trygghet, och han gjorde Jerusalems murar högre.

38 - På grund härav stadfäste konung Demetrius honom i hans översteprästämbete;

39 - och han upptog honom bland sina vänner och bevisade honom stor ära.

40 - Ty han hade hört sägas att romarna hade förklarat judarna för vänner, bundsförvanter och bröder, och att de hade bemött Simons sändebud med all heder.

41 - Och nu hava judarna och deras präster funnit följande för gott. Simon skall vara deras furste och överstepräst för evärdlig tid, till dess en tillförlitlig profet uppstår,

42 - och han skall vara deras befälhavare och skall efter eget gottfinnande få insätta uppsyningsrnan över deras arbeten och över landet och över vapnen och över fästningarna.

43 - Vidare skall han hava vård om helgedomen, och han skall bliva åtlydd av alla; och alla skriftliga urkunder i landet skola utfärdas i hans namn, och han skall få kläda sig i purpur och bära guldprydnad.

44 - Och det skall icke vara någon av folket eller prästerna tillstått att upphäva något härav eller göra invändningar mot hans påbud eller sammankalla en församling i landet, utan hans medgivande, eller kläda sig i purpur eller pryda sig med spänne av guld.

45 - Men om någon handlar i strid häremot eller upphäver något härav, så skall han vara hemfallen åt straff.

46 - Och folket har enhälligt funnit för gott att rörande Simon fastställa att man skall förfara efter dessa bestämmelser.

47 - Simon har ock antagit detta och funnit för gott att vara överstepräst och befälhavare och landsfurste för judarna och deras präster och att hava ledningen av allt.

48 - Och de hava bestämt att denna skrift skall inristas på koppartavlor, och att dessa skola sättas upp inom helgedomens inhägnade område på en bemärkt plats,

49 - så ock att en avskrift av dem skall läggas i förvar i skattkammaren för Simons och hans söners räkning.»